Vad är vi rädda för? vad tror vi?

Varför tror så många att genus, unisex, jämställt osv handlar om att göra mannen till kvinna och kvinna till man? Vill man inte lyssna och ta till sig eller vart uppstår problemet?

När jag väljer unisex till mina barn betyder inte det att dom går klädda i enbart beiget och tråkigt. Eller att jag har visioner om att min femtonåriga skall gå i klänning eller sminka sig och måla naglarna. Det handlar om att BARN är BARN inte kön (jo dom har ett kön men dom ÄR inte ett kön). Utan att dom skall få friheten att utvecklas till individer utan att deras kön skall styra dem. Därför är det en självklarhet för mig att inte begränsa dom och innan dom själva kan ge uttryck för vad dom vill klä sig i eller leka med så är det min uppgift att erbjuda ALLT som finns (inom rimliga gränser).

Det är väldigt lätt att normalisera barnets värd, om du enbart köper stereotypa kläder och leksaker till dina barn är det de som är bekanta med och kommer så ledes att välja, människan fungerar så att man väljer det man känner trygghet i.

Jag har helt medvetet valt bort tex hello kitty till Inez i och med att inte uppmuntra katten. Sen har jag medvetet lagt mer tyngd åt pippi, cars och barbapapa och vad tror ni hon väljer? jo det hon känner sig bekant inom, det hon får bekräftelse för. (ett litet obetydande oskadligt experiment). Man kan ju inte predika om saker utan underlag.

Många föräldrar vill tro att dom ger barnen valmöjligheter och många påstår att min pojke slängde minsann bara dockan i golvet och har aldrig lekt med den utan det är bara bilar. Eller min flicka är så omhuldande hon matar och pysslar om dockan. Vet ni varför det blir såhär? jo för att man är hel färgad och blind utav könsnormerna att man knappast har reflekterat hur man verkligt agerat förens det redan fått konsekvenser.

Ända sättet att nå en jämställd värld är att man som förälder börjar tänka efter och tar ställning till hur man vill att sina barn skall bli och hur man som förälder skall göra för att motverka.

Jag tror på att man måste köra en så kallad kompensasiv uppfostran, där man helt enkelt får jobba mot samhället genom att tillåta och uppmuntra "könsöverträdelser" att förstärka flickiga beteenden och lekar hos pojkarna och vise versa. Ge dom ett utbud av flickiga respektive pojkiga kläder och leksaker, försök att uppmuntra dina barn till det som du vet att samhället inte kommer uppmuntra. Tillslut kanske vi då kan nå en värld där inget är pojkigt eller flickigt utan det är BARNkläder BARNleksaker osv.

Sen en sista sak, bemötandet från samhället runtom, de allra flesta vill direkt veta om du har en pojke eller flicka för att kunna bemöta barnet på "rätt" sätt därför tycker jag det är jätte bra att klä tex Teo i rosa gulliga kläder eller Inez i lite tuffare. Jag tänker dock på att kläderna får ALDRIG kompromissa på lekvänlighet, de skall vara sköna, barnvänliga, mycket färger och hållbara. Båda mina barn har dock kläder i alla olika färger dock domineras nog bådas garderob av rött, rosa och flerfärgade ränder.

Klänningar, glitter och glamour får komma på barnens beställning och är lika välkommet för både Inez och Teo, det samma även för typ spindelmannen etc.

Hade jag inte haft social fobi hade jag varit statsminister.... eller något

Det finns ett flertal punkter som verkligen intresserar mig oerhört mycket, där jag har så mycket jag vill säga eller ändra på. Det är så mycket att jag inte ens kan bena ut vart jag skall börja. Barn är ett bra ledord. Någon form av barnombud eller liknande hade varit en bra grej åt mig. Föräldrar rätten är alldeles för stor i Sverige och jämställdheten alldeles för dålig. Ganska så o sammanhängande men ändå inte.  

Det ända självklara

Barnens kläder

 Inez överdelar

 Inez neder delar

 Teos kläder

Barnkläder är just vad det är BARN kläder inte flick eller pojk kläder, inte hos oss. Målet är att barnen skall få utveckla sitt eget jag med sin egen still utan att vara begränsad till olika sorts kläder eller färger. Rött och rosa är två färger som används mycket här hemma, randigt i regnbågens alla färger är också toppen. Så länge vi handlar och väljer kläder till barnen så köper vi kläder i starka färger som är sköna, lekvänliga och tåliga. Långa klänningar, tajta jeans och skjortor går helt bort. Snyggheten på kläderna får aldrig kompromissa på kvalitet och lekvänlighet. 

Medvetenhet är något som är väldigt viktigt för att göra bra val. Dom flesta kör bara på per automatik utan att tänka på vilka konsekvenser det medför. Alla runt om oss har en benägenhet att vid första ögonkastet vilja placera människan i facket pojke respektive flicka för att veta hur de skall bemöta barnen (vuxna för den delen med). Men som ni kanske förstår blir det inte så lätt på mina barn efter som att de inte utstrålar ett kön, där av blir barnen automatiskt bemötta utifrån vem dom är (personlighet) i stället för kön, och dom behöver där av inte följa könsnormerna i sitt sätt att vara, utan kan utveckla sina personligheter.

Barnens rum och leksaker

 Inez lekrum

Teos lekrum

Ungarnas rum när de är som bäst. Jag tycker inte att det går att bedöma vilket kön som skulle äga dessa rum. Däremot ser man vilket rum som det bor ett mindre respektive större barn i. Hos oss skulle jag vilja säga att det är förbjudet med vapen, action figurer och barbiedockor på grund av att det ger på tok fel ideal, ideal som jag aldrig någonsin kommer stödja. Annars får barnen leka med precis vad det vill, och här finns det inte någon könstillhörighet på leksakerna heller.