Förskolans inverkan på mitt "normalstörda" barn

Jag märker mer och mer vilken inverkan förskolan har på mina barn, speciellt lilleman som inte har autism. Hur mycket han har börjat ta efter de andra barnen på förskolan. Han har kommit in i någon form av identitet fas, inte nog med hur han sätter mitt tålamod och alla andras på spel för att försöka bemästra världen på egen hand, han är också kommit in i en fast där det börjar bli viktigt med tillhörighet. Han vill vara som det stora barnen och har redan börjat förstå att han hör till kategorin snopp. Allt är monster, tigrar eller andra farliga djur och fordon. Snart dröjer det väl inte länge innan någon på förskolan kommer att göra så att han en dag inte kan vara den han är, den personligheten jag försökt bejaka. Detta är nog nackdelen med att vara "normalstörd", han försöker att passa in och identifiera sig. Det är faktiskt lite spännande detta i och med att allt blir helt annorlunda med ett "normalstört"barn. Allt är liksom nytt.

Ett försök att slarvigt summera ett år

Dagarna rullar och barnen växer. Inez närmar sig 4år och Teo blir strax 2år. Båda barnen går numer på förskolan solstrålen och trivs bra. Inez utredning är äntligen klar och Teo pratar fortfarande inget men har en bra kommunikativ förmåga. Vi har köpt en ny bil en Toyota corolla verso. Vi har också precis hämtat våra soffa och sedan en tid tillbaka jobbar jag som personlig assistent. Jonas har slutat jobba i Umeå och jobbar nu mer här i Skellefteå.