Som typ nu! Jag har en Akilles punkt i mitt liv och det är trötthet, jag går alltså in i väggen utav det. Blir deprimerad eller nedstämd. Det har hänt under båda mina graviditeter efter som jag av någon anledning blir sjukligt trött då.
Nu har jag jobbat natt 2 dagar i rad och det är INGET för mig, det är det inte värt det, dessutom är jag som mest känslig i skiftet februari/mars varje år. Finns nämligen hormoner som börjar produceras när det blir mer soligt och jag är extremt känslig mot dessa innan kroppen har ställt in sig.
I alla fall räcker väldigt lite för att ställa till med väldigt mycket. Så vad är det nu då? ungarnas förskola!! Mina barn är extremt känsliga för för långa uppehåll på dagis, många aspekter spelar säkert in där men det är ju jag som måste ta allt när det krånglar för ungarna, ledsna och förtvivlade barn. Vi står ut jämt och jag som tycker det är enormt svårt mår illa utav det varje gång. Nu är det sportlov och på grund av att vi är ett kooperativ så har det beslutats att alla 15h skall vara hemma så heltids barnen kan få lugn och ro. Jätte bra för dom men vem tänker på mina barn? Jag skulle inte ha barnen där alls om jag fick välja, så det är enbart för deras skull, så att det skall fungera då det faktisk finns ett behov. Det tar alltså 1-2 månader efter varje lov eller långtids sjukdom för barnen att bli trygga igen och sluta vara förtvivlade, jag orkar inte det, det har precis typ förra veckan börjat fungera skapligt efter jul ledigheten. På kommunala dagis hade dom fått vara där då det är betalande 15timmars barn och inte barn som går under allmänförskola. Inez har dessutom sina behov , och Teo har är ju så liten och behöver kontinuitet 1,5 vecka blir för mycket för ett sådant litet barn (kanske också därför dem har rätt att gå i kommunala).
Så idag känns det som att nu får det vara bra, jag får jobba då Jonas är ledig så får barnen vara hemma i stället. För barnens skull. Dessutom så syns en enormt sämre utveckling för Inez då hon är i förskolan jämfört med hemma.
6 jäkla gånger har jag varit på g att grina för det här idag. Inte normalt då jag inte ens grinar 1 gång på typ 3 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar